Det går att ladda hem samtliga Sveriges Radios program, inte bara dem som finns i poddformat. I det här inlägget ska jag berätta hur man gör för att hämta de litet klurigare m4a-filerna, samt hur man tankar hem rtmp-strömmar. I ett påföljande inlägg kommer jag att presentera en uppdatering av mitt gamla radioskript, sedan SR gjort om sin sajt en smula.

Jag kommer att demonstrera tre metoder som går att använda när man vill ladda hem ett klipp, ett program eller spela in en stump från den direktsända webbradion.

Ladda hem med en webbläsare

Den här metoden fungerar för många klipp. De enklaste klippen att ladda hem är dem som är märkta med (MP3). Allt du behöver göra är att högerklicka och spara.

Om det inte är ett sådant MP3-klipp du ska hämta hem, så behöver du göra litet mera än bara klicka. Börja med att högerklicka på klippets länk, som kan se ut på ett par olika sätt:

Ladda hem filen och öppna den i en text-editor. Leta sedan upp <entry>-avsnittet i filen:

Det är den fetade raden ovan som du är intresserad av. Där har du nämligen adressen till ljudfilen. Mata in den i webbläsaren, så hämtas den hem.

Kanske fungerar det inte. Får du istället fram en irriterande mediaspelare inuti webbläsarfönstret á la QuickTime, så måste du vara litet lurig. Skapa i sådana fall ett html-dokument på exempelvis ditt skrivbord, och fyll det med följande innehåll:

Öppna filen i din webbläsare, högerklicka på länken och välj att ladda hem den.

Med cURL istället för webbläsare

Människor som begåvats med att använda cURL kan göra så här istället:

Fast med cURL och ett vettigt skal behöver man inte ladda hem någon fil och öppna den i texteditor. Rabbla istället upp den här ramsan:

URL ska givetvis ersättas med adressen till filen som innehåller adressen till ljudfilen. Citattecknen är viktiga.

Ladda hem i MPlayer

Den här metoden bygger på att det går att spela upp filer direkt från webben i MPlayer.

Till att börja med ska du göra likadant som om du laddat hem med din webbläsare: Högerklicka på länken. Ladda dock inte hem länken, utan kopiera den.

Om du bara vill spela upp klippet i MPlayer, så gör du så här:

För att spara klippet till hårddisken använder du följande formel:

En nackdel med detta är att det tar lika lång tid att ladda hem programmet som att lyssna på det. I normalfallet finns inte heller någon fördel – det är helt enkelt bättre att använda föregående metod.

Men när det gäller SR:s äldre klipp och program, som ofta bara finns som rtsp-strömmar, så är det här ett trevligt sätt att hämta hem programmen på.

Spara ljudströmmar med RTMPDump

Den här metoden fungerar för alla rtmp-strömmar, oavsett vad de innehåller. Det finns två sätt att komma åt rtmp-adresser. Det ena är att råka ha dem i en fil sedan tidigare, som jag. :-)

Du behöver förstås installera RTMPDump. (FLVstreamer fungerar taskigt med SR:s strömmar, är min erfarenhet.) Närmare instruktioner för att installera i Windows finns i det här inlägget.

Det andra sättet är att man hittar dem någonstans. Uppenbarligen kommer de numera även som nedladdningsbara .rtmp-filer. Om du inte har någon adress som börjar med rtmp://, utan en http://-adress till en .rtmp-fil, så ladda hem filen och öppna den i en text-editor.

Även den här gången söker du det här avsnittet i filen:

Och även den här gången är det den fetmarkerade raden ovan du är intresserad av.

I det här exemplet råkar rtmp-adressen vara P2:s direktsändning:

Du kan fuska fram en sändning av högre kvalitet genom att ändra siffran på slutet:

Eftersom detta är en direktsändning, så fungerar RTMPDump snarare som en inspelningsapparat än ett nedladdningsprogram. Det betyder vad du tror att det betyder: När du startar programmet så börjar det spela in, och när du avslutar det (med CTRL-C) så slutar du spela in.

Nåväl, här är kommandot:

Hade detta inte varit en direktsändning, så skulle det inte ha varit något -v på slutet. Då hade du inte heller behövt avsluta RTMPDump manuellt, eftersom det hade slutat när filen tog slut.

Vill du lyssna på ett program samtidigt som du hämtar hem det – även om det är en direktsändning du spelar in från – så kan du göra så här:

Det var allt. Adjö!

Uppdatering 5 februari 2011. Instruktioner för att ladda ned klipp och program, samt spela in till fil från den direktsända webbradion, finns i det här inlägget. Eftersom Sveriges Radio gjort en del förändringar av sin sajt sedan det här inlägget skrevs, så behöver även skriptet uppdateras. Jag återkommer i frågan.

Det är på tiden att jag delar med mig av mitt fantastiska lilla skalskript för Sveriges Radios webbradio.

SR har två olika typer av webbradio, vid sidan av sina poddradio-arkiv. Dels en liveström, och dels arkiverade klipp.

För att köra skripten behöver du rtmpdump eller flvstreamer, och så förstås en mediaspelare. Jag använder MPlayer.

För att lyssna på live-radion behöver du två filer – själva skriptet och en fil med direktadresser till strömmarna. Filen med adresser ska heta radio.dat och ligga i samma mapp som scriptet. Den ser ut så här:

Som du ser så finns det flera möjliga adresser till P4, eftersom de har lokala sändningar.

Skriptet ser i sin tur ut så här:

Döp skriptfilen till radio och se till att den är körbar. Nu kan du köra en radiokanal så här:

Om du istället skulle välja att köra kanalen p4 så skulle den första adressen som innehåller p4 att köras, så för att köra P4 Örebro, som är den andra P4-kanalen i adressfilen, är jag tvungen att göra så här:

Vidare så går det att spela radio »i bakgrunden«, frikopplat från terminalen. Det är oerhört smidigt om man har datorn påslagen nattetid och vill bli väckt av den. Du kan ställa väckarklockan på 09.30 så här:

Men för att smidigt kunna stänga av uppspelningen behöver du ett skript till! Det heter radiotystnad och är litet och simpelt:

Det var allt om live-radio. Att spela upp radioklipp är en helt annan historia. Dessutom är den mera intressant.

Det här skriptet är finurligt, tycker jag åtminstone själv. Döp filen till vad du känner för; själv kallar jag det för webbradio.

Observera att där var en mycket lång rad mitt i alltsamman, som blivit radbruten här i bloggen.

Gör skriptet körbart. Sedan kan du helt enkelt kopiera adressen till webbradioklippet, genom att högerklicka på den här knappen och välja Kopiera länk:

Den kan också se ut så här:

När du kopierat länken, så kör du den genom skriptet.

Citattecknen är oerhört viktiga. Skulle du få för dig att vilja spara klippet till hårddisken, så kör du istället skriptet så här:

Filen kommer att sparas med ett filnamn enligt följande format:

Om du skulle använda en annan mediaspelare än MPlayer, så kan du antagligen ersätta de följande två raderna…

…med de här:

Några frågor?

Tidigare har jag berättat hur man kan ladda hem från SVTPlay, och nu är det dags för Youtube. Jag tänker även berätta hur du kan göra för att konvertera en video till en ljudfil, genom att helt sonika lyfta över det i en egen fil.

Precis som tidigare, så är anledningen till att jag själv gör så här att jag kör ett 64-bitars OpenBSD, och då går det inte att använda Flash. Youtube kommer framöver att gå över till HTML5, och då slipper jag det här krånglet. Du kan pröva deras testversion detta här.

Det absolut enklaste sättet att tanka hem Youtube-videor är att använda sajten KeepVid.com. Det gör du så här:

1. Gå till videon på Youtube.
2. Kopiera adressen ur adressfältet.
3. Klistra in adressen på KeepVid.com och klicka på Download-knappen.
4. Högerklicka på länken som visas och välj Spara som…

Men detta fungerar inte felfritt! Dessutom är det skönt att kunna genomföra samma grej från ett terminalfönster eller i ett script, åtminstone för mig. Nu kommer jag först att berätta hur du laddar hem en video på det viset, och sedan hur man kan göra för att automatisera litet grand.

Ladda hem videon

Du behöver programmet youtube-dl, som i själva verket är ett Python-script. Se alltså till att ha Python installerat.

Windowsbrukare kan också använda det, och lätt övermäktiga instruktioner för hur scriptet kan installeras finns här.

På *nix-system måste youtube-dl.py dessutom vara körbar. Eftersom det är bra att hålla ordning på sin hemkatalog, så lägger vi scriptet i mappen ~/bin.

Nu kollar vi att den går att köra:

Hoppsan! Händer detta mumlar du följande trollformel, så är problemet omedelbart löst på obestämt tid.

Du kan även få permission denied när du kör filen. Lösningen är att köra scriptet så här istället:

Resten är lätt. Surfa till Youtube-sidan med videon, kopiera adressen, och kör scriptet med den enligt följande:

Glöm inte citat-tecknen! Eller snarare: Om du inte vet när de egentligen behövs, så använd dem alltid. (Just här behövs de egentligen inte.)

Youtube på volley

Har man inte Flash kan man inte se videon i webbläsaren. Om man bara vill slå en flukt på videon men inte tanka hem den, är det omständigt att behöva ladda hem den först.

Då kan man använda sig av samma lösning för nedladdning som ovan, men fånga videon »i luften« och spela upp den direkt istället! Så här skapar du ett script som fixar biffen:

Ersätt "mplayer" med kommandot för den mediaspelare du föredrar.

Nu kan du spela upp videor direkt, busenkelt:

Scriptet kan spela upp flera videor på rad om du klistrar in adresserna efter varandra.

Hur du plockar loss ljudet

Först och främst ska du se till att du har FFmpeg installerat.

Sedan måste du bestämma om du vill ha en mp3-fil eller en m4a-fil. Vill du ha ljudet i mp3-format, börja med att tanka hem videon så här:

När nedladdningen är färdig så plockar du loss ljudspåret enligt det följande:

Strax har du en fil som heter ljudfil.mp3.

Vill du istället ha ljudet i m4a-format, får du ändra parametrarna något.

Och det var faktiskt det hela.

En kul anekdot vill jag dela med mig av. Den fanns tidigare publicerad på en annan blogg, som jag tagit ned från webben nu. Här är den:

Antal olästa meddelanden (4) – Den typen av sidrubriker har många sett gissar jag, i alla fall de som använder flikar i webbläsaren. Konceptet dök först upp på Googles GMail, och kopieras numera friskt av tjänster överallt på nätet. När det finns olästa meddelanden, läggs till sidans titel och flikens namn alltså antalet olästa meddelanden inom parentes. På så vis kan man surfa runt i andra flikar utan att ständigt behöva växla till den där fliken med mail eller något annat i för att se om där finns något nytt.

Nu ska jag berätta en hemlighet. Jag hade haft Blogger-konto ett tag när GMail först lanserades, och var därför en av de första inbjudna att öppna mejlkonto där. På den tiden fanns ingen dylik funktion på GMail.

Efter att ha använt GMail några veckor, och samtidigt pysslat en del med webbutveckling, så slog det mig att jag gärna ville ha en sådan funktion där. För en gångs skull gjorde jag något åt infallet. GMail hade (och har kanske kvar) en tips- och buggrapporteringsfunktion, och med den meddelade jag hur jag ville ha det. »Tack tack för ditt förslag« fick jag till svar dagen därpå, och efter ytterligare någon dag senare var funktionen där, implementerad och praktisk!

Tack Google! Ni har väl inte patenterat idén, va…

Något som stör mig med att skriva på nätet är att man inte kan skriva med av­stavning­ar. Eller ja, man kan, men det är krång­ligt. Det finns två sätt, ett manu­ellt och ett auto­matiskt.

Det manu­ella är klart värst. Då ord­nar man först så att texten just­eras med rak höger- och vänster­kant, och sedan propp­ar man in binde­streck och rad­matningar där det tycks pas­sa bäst. Så­dant pyssla­de vi typo­grafer med förr i tiden, med bly­typer och så­där. Det var dock före min tid, och själv har jag aldrig gjort an­nat än digi­tal typ­sätt­ning.

Den auto­matiska met­oden är att in­foga en liten ram­sa på de plat­ser i orden där en rad­matning är lämp­lig: ­. Att det lik­nar ordet blyg på eng­elska är fak­tiskt gan­ska träff­ande. Re­sul­tatet blir ett binde­streck som inte syns om det inte be­hövs, vilket vill säga om ordet av­stavas. Det är med hjälp av det­ta lil­la magi­ska tecken som det här in­lägget blivit av­stavat. (Om du inte ser några av­stav­ningar så beror det på att din webb­läs­are klara­de sig utan sådant tjafs).

Där­med är allt inte frid och fröjd, trots att det är auto­mat­iskt. Två prob­lem åter­står. För det för­sta är det jobbigt att skriva ­ var­je gång ett ord är lämp­ligt för snygg av­stav­ning. Och et­ter vär­re: Man kan inte av­stava många sam­man­sat­ta ord. Sät­ter man till ex­em­pel sam­man katt och tass så blir det kattass. Ett t ska bort. Skriv­er man det­ta som katt­tass så blir det ju katttass, och ett t för mycket. Gör man inte det, så blir det kattass i löp­an­de text, men kom­mer att av­stavas som kat-tass eller katt-ass istäl­let, och det går ju inte hel­ler.

Ack och hu så fasligt illa det är!