Cirkus Telia, akt 2

Alla inlägg i serien: Akt 1 · Akt 2 · Akt 3

Här kommer andra akten i min så robotfyllda berättelse om Telia, att den nog kan klassas som ett science fiction-drama. (I Brazil-anda.)

I första akten berättade jag om hur jag kämpat mig till en brevavisering av postpaket, om hur jag slagits mot massor av robotar och en arg människa, och så förstås om hur många brev jag fått om att få en telefon, utan att få någon telefon.

Bara någon dag efter att jag publicerade det inlägget så kom min telefon faktiskt på posten. Med brevavisering! Mycket bra.

När jag beställde telefonen och abonnemanget så fanns ett erbjudande om litet större minneskort, och det tackade jag ja till. Ett par dagar efter telefonen så kom även det på posten. Försändelsemaximeringen skördar nya segrar! De här två kom åtminstone inom rimlig tid från varandra.

Ett annat erbjudande jag tackade ja till när jag lade beställningen var att få Telia Navigator kostnadsfritt i två år. Den beställningen var jag givetvis nyfiken på, så Navigator hann jag ganska snart prova.

* * *

Men efter ytterligare några dagar blev det märkligt igen: Jag väcks en lördagsmorgon av ett robot-SMS som meddelar att jag nu debiterats för nästa månads prenumeration på Navigator. Va?

Jag avbeställer genast min prenumeration, eftersom jag upptäckt att Telia Navigator är fullt av tilläggstjänster som jag ännu bara »provar på«. De kommer säkert också att debiteras inom bara några dagar, och då blir det dyrt.

Efter en halvliter kaffe ringer jag Telias support. Roboten ger mig en minuts väntetid, och efter fem minuter får jag berätta för en ännu en kvinna (jämställdheten är oförändrat dålig sedan akt 1) vad jag har på hjärtat. Det blir en hel del förklarande. Efter fem minuter har hon nästan förstått:

– Så de frågar redan nu om du vill ha kvar tjänsten sen om två år, efter att dina fria år gått ut?

Nej. Jag förklarar litet till.

– Vi ska se om de är där på den kundtjänsten nu... Vänta litet.

Tack! Jag väntar.

I en kvart väntar jag till absolut telefontystnad.

Sedan svarar en robot. Roboten läser upp en meny, men bara det sista alternativet passar; jag trycker 5 för övriga ärenden. Genast replikerar roboten: »Våra öppettider är…«.

Jag uppskattar att roboten vare sig tror att jag är litet bakom flötet eller synsk. Den skriver mig inte på näsan genom att säga att kundtjänsten är stängd, men bistår sakligt med all nödvändig information – öppettiderna – så att jag själv kan räkna ut huruvida det var vid rätt eller fel tidpunkt, på rätt eller fel veckodag, som jag kopplades till Telia Navigators kundtjänst att vänta i en kvart innan den helgslöa roboten behagade svara.

Men när jag nu ska till att berätta att deras kundtjänst var stängd för den där kvinnan som jag talade med tidigare, så lägger roboten på istället för att skicka mig tillbaka till henne. Jag antar att hon gått vidare, och skjuter ärendet på framtiden.

* * *

På måndag infaller framtiden. Nu är jag litet stursk mot den där första roboten som man alltid får prata med när man ringer Telia, och säger att jag vill ta ett allvarligt snack med Telia Navigator. Hon förstår mig genast.

Den manliga människa som jag faktiskt får prata med när jag sagt övriga ärenden till den lata Navigator-roboten, han meddelar med mycket överseende mimik (sådant hörs) att jag ju inte bara kan aktivera Navigator hur som helst. Jag måste vänta på brevet som kommer vilken dag som helst.

Aha, brevet.

Det stod nämligen »voucher« i beställningen. När jag nu slår upp ordet ser jag att det betyder »presentkort«.

Det betyder däremot inte att jag kan börja använda tjänsten, utan först måste jag få ett brev med ett presentkort i. Gissningsvis är det inte ett fint och personligen underskrivet presentkort som jag går till en butik med. Istället är det nog ett fult och vanligt trippelvikt ark med en liten kod på, som jag sedan ska mata in i en ruta någonstans på internet, för att därigenom aktivera min prenumeration.

Proceduren är alltså den följande: Telia tillsänder mig ett brev. I brevet finns en kod på ett papper. Den koden ska jag sedan mata in i min telefon och skicka till Telia. Först därefter aktiverar de den personliga och helt nätbaserade tjänst som jag får av dem kostnadsfritt.

Ännu ett brev! De blir bara onödigare och onödigare.

* * *

Numera har det gått två veckor sedan jag debiterades och sedan presentkortet skulle komma vilken dag som helst. Det har dessutom gått över fyra veckor sedan jag lade beställningen.

Men något presentkort har jag inte fått än.

Plötsligt har Telia alltså slutat skicka brev till mig. Och jag som trodde att de gillade att skicka brev. Eller är det den lata roboten som maskar? I vilket fall så drabbades jag av separationsångest och har börjat jaga dem igen, i andra ärenden. Men om det berättar jag i nästa akt.

Robotar

SLUT PÅ ANDRA AKTEN
Efter pausen stundar den spännande tredje akten,
i vilken jag beställer bredband till min nya lägenhet,
och går en fasansväckande dust med Telia Mobilsvar.

(Pausen är okänt lång – mitt bredband från Telia måste installeras först.)

Alla inlägg i serien: Akt 1 · Akt 2 · Akt 3