För någon vecka sedan blev jag varse att någon meningslös rackare anmält en obefintlig epostadress på en av mina domäner till ett företags nyhetsbrev.

Jag gillar såklart inte skräppost, och därför har jag ett bra och enkelt spamfilter (bmf) integrerat via procmail.

Filtret tränar jag dock enbart på sådan skräppost som inte har någon tydlig avsändare. När något spårbart företag däremot skickar ut sina (vanligtvis legitima) nyhetsbrev, så vill jag inte att de ska fastna i filtret. Därför lägger jag ned en del tid på att bli av med sådana utskick, istället för att bara träna filtret på dem.

Men hur blir jag av med dem då? Vanligtvis läxar jag helt enkelt upp avsändaren genom att berätta på vilket eller vilka sätt deras utskick bryter mot lagen:

Huvudregeln är att det är förbjudet att skicka e-postreklam till konsumenter och enskilda firmor. Företag får bara skicka e-postreklam om mottagaren i förväg har tackat ja till att få reklam från företaget. Tidigare var det tillåtet att skicka e-postreklam om mottagaren inte hade tackat nej.

Om det finns ett "etablerat kundförhållande" mellan företag och konsument, till exempel om du har köpt något från företaget, får företaget skicka e-postreklam – men bara om följande förutsättningar är uppfyllda:

• Du får inte ha tackat nej till att din e-postadress används i marknadsföringssyfte.
• Marknadsföringen måste gälla företagets egna likartade produkter som den du har köpt förut.
• Du måste få möjlighet att kostnadsfritt och enkelt förhindra att e-postadressen används i marknadsföringssyfte.

I e-postreklamen ska det alltid finnas en giltig adress dit du kan skicka en begäran om att marknadsföringen ska upphöra.

Detta är oerhört effektivt. Nio av tio företag svarar, ber om ursäkt och rättar till det hela.

Men ibland orkar jag inte vara instruktiv och trevlig, och senast så skedde var nyss. För någon vecka sedan anmäldes som sagt en (icke existerande) epostadress på en av mina domäner till ett företags utskickslista. Följaktligen började jag få deras nyhetsbrev på min catch-all.

Det vill jag absolut inte ha! Som tur var så fungerade avprenumerationslänken.

Ändå damp snart nya utskick ned. Det visar sig att adressen hade anmälts till väldigt många av deras nyhetsbrev, och att varje utskickslista krävde en egen avprenumeration. Detta riskerade att bli väldigt irriterande eftersom det finns jättemånga utskickslistor – en per större stad i Sverige. Dessutom verkar adressen ha hamnat på listor som hör till städer även utanför Sverige. Kanske över hundra listor sammanlagt!

Så många orkar jag absolut inte göra mig av med, men jag provade att avprenumera ett par av de nya listorna. Det fungerade inte. Således var utskicken olagliga. Nå, den här gången orkade jag faktiskt inte bråka om den saken.

Istället ville jag ha litet mellandagsroligt, och gjorde så här:

1. Jag satte upp en forward från den ogiltiga adressen som fick utskicken, så att de hädanefter skickas vidare till företagets support.
2. Sedan skickade jag ett epostmeddelande till deras support, från den adress jag nyss forwardat, där jag förklarar vad jag gjorde, varför jag gjorde det, och avslutade med uppmaningen att de ska »observera att det inte går att svara på detta meddelande :-)«.
3. Till sist log jag i mjugg.

Om det i praktiken drabbar dem på något otrevligt vis är förstås osäkert, och det enda jag kan vara säker på är att jag hade kul. Deras skräppostfilter kanske sorterar bort deras egna nyhetsbrev? I sådana fall borde alla vara nöjda och skräppostfria alldeles omedelbart.

Men det kan förstås vara annorlunda också. I värsta fall, insåg jag tyvärr först senare, så har de ett ticket-system, som skickar ut bekräftelser på att ens supportärende emottagits. Dessa bekräftelser levereras ju i sådana fall till min numera forwardade adress, och därifrån vidare tillbaka till deras support.

Och om personen som kodat ticket-systemet är en klant, vilket inte är det minsta osannolikt, så har han eller hon knappast förutsett att ticket-systemet kan råka få en ticket-bekräftelse. Då kommer bekräftelsemeddelandet att föranleda ytterligare ett bekräftelsemeddelande, som denna gång levereras direkt till deras support-adress. Detta kommer i sin tur att föranleda ett likadant bekräftelsemeddelande, och så vidare.

En DoS-attack var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Men lika förhoppningsvis som antagligen så blev det inte någon sådan av det hela. Men visst hade det varit litet roligt även då? :-)

Alla inlägg i serien: Akt 1 · Akt 2 · Akt 3

Mobilsvar. Det kan ju vara bra att ha, tänker jag, och aktiverar funktionen genom att ringa röstbrevlådan och trycka på en siffra när jag uppmanas till detta. Ett par timmar kan det ta innan allt är i ordning, berättar roboten i luren.

Men det tar inte ett par timmar. Istället händer inte någonting alls. Under de närmaste tio dagarna aktiverar jag mobilsvaret ytterligare fyra gånger, helt utan att få någon röstbrevlåda. Nu ringer jag Telias support, och får som vanligt prata först med en robot och därefter en kvinna. Kvinnan aktiverar mobilsvaret, och när jag omedelbart därefter slår röstbrevlådan en pling, så är den äntligen i ordning.

Dagen därpå är det dags att beställa bredband till nya lägenheten. Igen. Den första beställningen studsade, eftersom företaget jag beställde från inte »hade några erbjudanden« på den adressen. Bara Telia tycks kunna koppla upp mig därifrån, så ännu en gång tvingas jag ringa deras kundtjänst. (Eller är det support? Varför skiljer de på support och kundtjänst, är det olika saker?)

De vill tydligen veta något mera än bara min nya adress. De behöver antingen telefonnumret som föregående hyresgäst i lägenheten hade, eller också lägenhetens »FB-nummer«. Jag lovar att trolla fram någotdera.

Hyresvärden visar sig inte veta vad FB-nummer är för något (och trots en oerhört lång rad ärenden jag haft hos dem, så är detta första gången jag har anledning att inte vara helt nöjd; min hyresvärd är bra).

Som tur är så hade jag redan tidigare sökt upp den förra hyresgästen, innan han flyttade ifrån min nya lägenhet, och kunde slå honom en signal. Snart satt jag på det där telefonnumret han hade när han bodde där.

När jag nu ringer till Telia igen, så vet jag redan vad för abonnemang jag ska ha, eftersom jag redde ut det vid det förra samtalet. Mannen (!) jag pratar med kallar mig kungligt nog för "Ni". Han meddelar att telefonnumret jag fått av killen som använt det i lägenheten är felaktigt, men hittar strax ett annat nummer som han menar stämmer.

Det är litet märkligt, för jag och min nya lägenhets tidigare hyresgäst dubbelkollade tillsammans att jag fått rätt nummer. Dessutom kunde ju Telia inte hitta några nummer alls för lägenheten när jag talade med dem någon halvtimme tidigare, medan de nu helt plötsligt kunde hitta både riktiga och felaktiga nummer.

I vilket fall så ser vi till att allt beställs. Av någon märklig anledning blir totalsumman ungefär två tusen kronor lägre om jag inte beställer endast bredband, utan därpå även bredbandstelefoni. Det kostar för det första litet mindre i månaden, och för det andra så slipper jag betala femtonhundra kronor i anslutningsavgift.

(Får någon för sig att jag kanske blivit lurad? Kanske det, men tji är vad de får i sådana fall: Jag spelar alltid in mina köp-samtal, och är noga med att repetera allt jag får höra, och få det bekräftat av försäljaren. Den enda nackdelen med den modellen, kan jag säga nu i efterhand, är att Telia fakturerar utan att någonstans berätta vad sjutton det är som jag betalar för.)

Nåväl. När jag efter bredbandsbeställningen lägger på, så får jag SMS. Någon har ringt mitt nya mobilsvar! Jag ringer genast för att lyssna.

Men något meddelande får jag inte höra. Istället får jag kämpa mot två kvinnliga robotar som tycks ha sammansvurit sig mot mig. Den första roboten berättar väldigt gärna om nyheter i Telia mobilsvar när jag ringer upp, men tycks i övrigt ha till huvuduppgift att läsa upp godtyckliga menyalternativ för mig.

När jag trycker på något av hennes menyalternativ, så tar den andra roboten över. Hon berättar att om jag trycker stjärna så får jag höra det senast uppspelade meddelandet. Det vill jag gärna göra, så jag trycker stjärna. Då tar den första roboten över igen. Hon säger först »startläge«, och läser därefter upp en av alla sina menyer. Ett av hennes menyalterativ är att lyssna på meddelanden. Det vill jag göra, och trycker på ett.

Därvid tar den andra roboten åter över, och frågar mig om det är första gången jag kontaktar dem i detta ärende. Ja, svarar jag, för jag har aldrig ringt mobilsvaret för att lyssna av ett lämnat meddelande tidigare. Men trots att jag svarar lydigt på frågan så får jag inte höra något meddelande.

Nu snurrar jag runt ett rätt så rejält tag mellan menyer och robotar, stjärnor och startlägen, men något meddelande får jag aldrig höra. Ibland svarar jag att det är första gången jag kontaktar de båda robotarna i detta ärende, andra gånger att det minsann inte är den första. Oavsett vilket så får jag inte höra mitt meddelande. Inte heller hjälper det att lyda några andra instruktioner som antyder att jag kan få höra mitt meddelande om jag bara är snäll och trycker på rätt knapp.

Efter en kvart eller så, så får den första roboten plötsligt för sig att jag har ett gammalt meddelande. Gammalt? Sedan när? Inte heller får jag höra det, tydligen. Däremot får jag gång efter annan höra att jag kan trycka på stjärna om jag vill höra det senast uppspelade meddelandet.

Var är mitt meddelande? Hur kan det vara gammalt redan? Det kom ju nyss! Jag har ju aldrig hört det! Det har gått tjugo minuter. Jag gråter inombords, och känner mig som jag plötsligt är huvudpersonen i Brazil.

Till slut väljer jag från någon meny att jag vill hjälp, för ibland berättade den första roboten att jag kunde få det. Nu läser hon upp helt nya siffror som ingen någonsin berättat att jag kan trycka på. De verkar lovande: Man kan trycka 9 för nästa meddelande, 7 för föregående meddelande, och tacknämligt nog för den robottrötte så kan man trycka 8 om man vill ta en paus.

Men hon berättar inte när jag ska trycka på dem. Jag försöker direkt, men då händer ingenting alls.

Jag pratar därefter länge med robotarna, går vilse bland menyer, meddelanden och tjänstvilliga men fullständigt sammanhangslösa frågor om det ena och det andra, och provar givetvis att trycka 6 och 9 i litet olika sammanhang. Till slut lyckas jag faktiskt få den första roboten att säga något jag känner igen, nämligen »togs emot«-meddelandet. Äntligen ska jag få höra mitt meddelande!

Men något meddelande kommer inte. Istället kommer en av alla menyer.

Raskt försöker jag genomföra samma magiska knappkombination som nyss, och hamnar till slut åter vid det där »togs emot«-beskedet. Den här gången lyssnade jag hela tiden extra noga, och lade märkte till att mitt röstbrevlådemeddelande faktiskt spelades upp innan roboten berättade när det togs emot.

Varför hörde jag då inte meddelandet redan första gången? Jo, meddelandet lyder: »Klick«.

Stunden griper mig i maggropen. Jag måste höra det förbannade meddelandet en gång till, och enligt den andra robotens instruktioner trycker jag därför på stjärna. Men då tar menyroboten över, och istället för mitt meddelande så får jag höra att jag nått fram till »startläge«.

Nu orkar jag inte mera robot, och trycker på 8 för att ta en paus. Roboten ignorerar mig och pratar på med sina menyalternativ, eller om den andra roboten tog över, jag minns inte.

Det är dags att ge upp. Jag orkar ändå inte höra det förbannade klicket en gång till. Nu vill jag ta bort det, utradera det från jorden.

Men det är lättare sagt än gjort. För att ta bort det, så ska jag enligt roboten trycka på 6. Första gången jag lyckades komma till hjälp-menyn, men godtyckligt nog inte de följande tre gångerna jag lyssnade på samma budskap, så fick jag även reda på att jag måste trycka på den där sexan under tiden som meddelandet jag vill radera spelas upp. Eftersom meddelandet bara består av ett klick, så har jag knappast så mycket som en halv sekund på mig att träffa knappen. På tredje försöket misslyckas jag inte.

Nu är meddelandet äntligen borta. Vid det här laget är jag så trött på Telias robotar att jag överväger att ringa supporten och stänga av mitt mobilsvar igen, men så snart jag minns att de har en robot som svarar åt dem så låter jag bli.

Men vem var det förresten som hade ringt? Vad för människa var det som enbart lämnade en pålagd lur i röstbrevlådan, och därigenom orsakade mig en halvtimme av frustrerat slagsmål med två av Telias korkade robotbruttor?

Jag provar litet grand att söka på numret som stod i röstbrevlåde-SMS:et via telefonkataloger på nätet, men allt jag får reda på är att det ser ut att gå till någon adress i Timrå. Jag känner väl ingen i Timrå?

Till slut kollar jag VemRingde.se, och där fanns numret.

Så, vem var det som fucking ringde?

Det var en robot. Det var Telias automatiska kundundersökningsrobot som hade ringt. När jag visade mig vara upptagen med att beställa bredband från Telia, så lämnade hon ett besviket klick i min röstbrevlåda.

Sedermera har den där andra röstbrevlåde-roboten försvunnit spårlöst, hon som frågade vilken gång i ordningen jag kontaktade dem i detta ärende och berättade om att jag kan trycka stjärna. Kanske fick hon sparken.

Alla mysterier är alltså någotsånär lösta.

Utom ett: När kundundersökningsroboten talade med mitt mobilsvar, så hade jag egentligen redan aktiverat (och vid ett par tillfällen fått användning för) funktionen samtal väntar, alltså den där som gör att det låter tut tut i luren, när någon annan än den man pratar med ringer, och så ser man vem det är på mobilen. Tydligen så tog sig Telia-roboten förbi den funktionen, och hamnade direkt i röstbrevlådan.

Men jag förvånas inte längre. Telia och telefoni hör liksom inte riktigt samman.

Alla inlägg i serien: Akt 1 · Akt 2 · Akt 3